Emmaljungas paradmodell 1979
Jag har ett barnbarn som nu är 3½ år gammal. När han var på väg letade jag upp min sons gamla barnvagn, inköpt i en stor barnvagnsaffär i grannstaden i februari 1979 (en affär som jag tror fortfarande finns kvar). Den vagnen är barnvagnen på bilden och sonsonen åkte i den hela första året, precis som hans pappa trettio år tidigare!
På 70-talet var barnvagnarna ganska tråkiga; lite lägre och väldigt fyrkantiga och enkla. BRIO hade t.ex. barnvagnar som jag inte alls tyckte om då. Emmaljungas barnvagnar var lite snyggare, men inte mycket och fler märken att välja på fanns inte. Det var BRIO eller Emmaljunga, punkt slut! Årsmodellshysterin hade inte heller startat, utan man kunde ha samma vagn i flera år utan att någon hade synpunkter på det, inte ens de mest kräsna familjerna.
Hur som helst fanns det en vagn som stack ut och som jag tyckte slog alla andra vagnar jag sett med hästlängder. Det var Emmaljungas paradvagn i brun kraftig och vattentät plysch, med blommor på insidan (småblommigt tyg). Formen var genomtänkt och elegant. Den kunde fås med små eller stora hjul och den med stora hjul var allra dyrast, men den vagnen köpte jag och sonens far. Vi brukade ofta skogsvandra då båda två var fotointresserade och de stora hjulen var nödvändiga för att kunna dra vagnen med oss över stock och sten. Den fungerade också väldigt bra och användes flitigt.
Även dottern, som kom några år senare, fick åka i denna vagn. Därefter har vagnen förvarats på vindar och i källare ända till 2009 då sonsonen föddes. Den var nästan lika fin som när den var ny, så kvaliteten på den tidens vagnar kan knappast jämföras med dagens. Dagens vagnar är dessutom horribelt dyra och det pris man idag får betala för en ny barnvagn kan inte på långa vägar jämföras med det pris som 1979 ansågs dyrt för en barnvagn...
