vintagefarmor.blogg.se

Denna lampa i typisk 80-talsstil köpte jag när dottern var liten, i en lokal möbelaffär utanför sta´n. Det är nu snart 27 år sedan! Jag har inte använt den kontinuerligt, utan lampan har använts av min mor samt varit undanställd ett tag också. Det har varit ett par flyttar som kommit ivägen nämligen. Från början hängde den i min och exmannens matsal, över matsalsbordet.

 

Nu bor jag i ett nytt hus. Den hänger i köket här sedan en tid, men tyvärr är det något som är fel med den. En av armaturerna fungerar inte och glödlamporna i övriga armaturer blir sotiga så jag måste åtgärda detta. Den får vara släckt så länge och jag har (som synes) märkt den som inte fungerar med ett snöre. 

 

Jag har haft tankar på att spraymåla hela lampan svart också. Den har varit helt vit, men har med åren gulnat både här och där... Kan det bli fint? Jag tror att denna lampa är en sådan sak som man antingen älskar, eller hatar... Stilen är ju verkligen 80-tal och kan kanske uppfattas som en smula vulgär, men jag tycker att den är ganska fin och lite rolig samtidigt! 

 

Ikväll avfyrade jag startskottet till Hallrenoveringen som varit planerad och på G sedan 2008... Detta skedde genom att jag letade fram målartvätt och tvättanordning på teleskopskaft till taket.

Detta tak ser bedrövligt ut efter gammal brandvarnare, takfläkt samt olyckligt rökutsläpp från braskaminen för ett antal år sedan. Taket är alltså svagt flammigt av sot, vilket kommer att innebära att det ska tvättas ordentligt samt målas med spärrfärg. 

 

Målartvätten i sprayflaskan är en ny uppfinning vars poäng är att man inte behöver efterskölja med rent vatten. Om det fungerar vet jag inte, men man får väl hoppas... Det vore praktiskt eftersom det är i taket man ska tvätta och den arbetsställningen är inget att leka med... Gamla Vintagefarmor får försöka göra det lätt för sig!

 

Min gamla spargris, som bör vara minst lika gammal som jag själv (dvs. 50+), finns kvar än idag.

 

Jag vägrade nämligen att slakta den genom att slå sönder den (!), vilket var det klassiska sättet att få ut sina besparingar på den tiden. Det finns ett runt hål med gummipropp på undersidan, och att få ut den tidens stora 5-öringar, 2-kronor osv. var ett pilligt tålamodsprövande jobb. Jag var dock en envis liten tjej (vilket jag fortfarande är... i alla fall envis) och därför finns grisen fortfarande kvar, hel och fin!

 

Finns det något smidigare än auktionssajter? Jag skulle nästan vilja påstå att det dessutom kan vara beroendeframkallande! Jag har varit medlem sedan 2006 och gjort många fina klipp under denna period. Ett av de bästa klippen är till exempel den Filofax jag dagligen använder (ja, jag har även en smartphone). Det är en äkta Filofax, i fint svart skinn, som var 1 år gammal och i nyskick när jag ropade in den. Jag har själv använt den i ett år nu och som synes (bilden) är den fortfarande i nyskick:

 

 

 

Den hamnade på 145 kr med frakt och nypriset hade varit 1200 kr! Anledningen till att den fick ett lågt slutpris är troligen att den hade ett relativt högt utropspris (100 kr) samt att det var en ny säljare med bara 2 omdömen. Folk vågar inte bjuda med de förutsättningarna. Jag vågade... lyckligtvis!

 

Jag har som sagt varit på Tradera sedan 2006 och familjen har både köpt och sålt. Jag har faktiskt fått allt jag betalat, så riktigt lurad har jag aldrig blivit. Men det har hänt (mycket få tillfällen dock) att objektbeskrivningen inte stämt överens med den vara som sedan kommit. Det är trist! 

 

Nu till säljandet! Vi har i familjen en hel del saker och ting från minst tre dödsbon som jag snart kommer att börja sälja av. Jag har under senaste åren varken hunnit eller orkat, men nu ska jag sätta igång. Det får bli ett fritidsnöje, för jag tycker faktiskt att det nästan kan ses som en liten hobby. Vi behöver rensa ut inför den renovering vi ska sätta igång med i det närmaste!

 

En och annan pryl, som kanske kan vara intressant i ett vintageperspektiv, kommer att dyka upp här på bloggen... så vänta och se!

 

Jag har ett barnbarn som nu är 3½ år gammal. När han var på väg letade jag upp min sons gamla barnvagn, inköpt i en stor barnvagnsaffär i grannstaden i februari 1979 (en affär som jag tror fortfarande finns kvar). Den vagnen är barnvagnen på bilden och sonsonen åkte i den hela första året, precis som hans pappa trettio år tidigare! 

 

På 70-talet var barnvagnarna ganska tråkiga; lite lägre och väldigt fyrkantiga och enkla. BRIO hade t.ex. barnvagnar som jag inte alls tyckte om då. Emmaljungas barnvagnar var lite snyggare, men inte mycket och fler märken att välja på fanns inte. Det var BRIO eller Emmaljunga, punkt slut! Årsmodellshysterin hade inte heller startat, utan man kunde ha samma vagn i flera år utan att någon hade synpunkter på det, inte ens de mest kräsna familjerna. 

 

Hur som helst fanns det en vagn som stack ut och som jag tyckte slog alla andra vagnar jag sett med hästlängder. Det var Emmaljungas paradvagn i brun kraftig och vattentät plysch, med blommor på insidan (småblommigt tyg).  Formen var genomtänkt och elegant. Den kunde fås med små eller stora hjul och den med stora hjul var allra dyrast, men den vagnen köpte jag och sonens far. Vi brukade ofta skogsvandra då båda två var fotointresserade och de stora hjulen var nödvändiga för att kunna dra vagnen med oss över stock och sten. Den fungerade också väldigt bra och användes flitigt. 

 

Även dottern, som kom några år senare, fick åka i denna vagn. Därefter har vagnen förvarats på vindar och i källare ända till 2009 då sonsonen föddes. Den var nästan lika fin som när den var ny, så kvaliteten på den tidens vagnar kan knappast jämföras med dagens. Dagens vagnar är dessutom horribelt dyra och det pris man idag får betala för en ny barnvagn kan inte på långa vägar jämföras med det pris som 1979 ansågs dyrt för en barnvagn...

 

Detta mosaikgolv fanns i min mors badrum innan den omfattande (och dyra) renoveringen blev ett faktum pga. en vattenläcka under badkaret. Jag tycker att det är riktigt snyggt och det är synd att det inte tillverkas (?) än idag. 

 

 

Ett likadant golv lades in i vårt nya badrum när jag var 3 år, alltså 1963. Att "samma" golv skulle finnas i det hus min mor senare köpte var en slump, och uppväckte barndomsminnen hos mig. Dessutom var badrumsporslinet gult i detta hus, liksom i badrummet i mitt barndomshem.

 

Det var bara väggarna som skilde: I mitt barndomshem var de kaklade i samma gula färg som porslinet och badkaret var dessutom inkaklat i badrummets ena kortände, med en kaklad nisch vid badkarets kortände. Snyggt! 

 

 

Visste ni att Gröna Anna - eller Grön Anna - fortfarande tillverkas? Det visste inte jag, men läste nyligen att den tillverkas i Lidköping idag.

 

Vi har både Grön Anna från början av 1900-talet samt en del från en servis tillverkad på 1970-talet. Jag och familjen använde den nyare servisen en hel del under barnens uppväxt på 1980- och 1990-talet, men för några år sedan sålde vi av en del på Tradera. Jag ska nog lägga ut resterande servisdelar inom kort!

 

Här startar min designblogg idag. Jag har just kommit på tanken att jag vill dela mitt intresse för Vintage och Design med resten av världen... Eftersom jag snart fyller 53 har jag upplevt en hel del längs med vägen som kanske kan vara av intresse; inte minst för yngre generationer. Jag arbetar dessutom med Design!

 

Nyfikna?

 

Välkomna hit!